Svensk ordbok 2009, webbversion

1puls substantiv ~en ~ar puls·enblodets stötvisa tryck mot pulsåderväggarna i takt med hjärtats slag fysiol.pulsfrekvenspulsslagta pulsen på ngnen puls på 60 (slag i minuten)pulsen var o­jämn och hon mådde illaäv. bildligtintensitet JFRcohyponymrytm stor­stadens pulskänna ngn på pulsenunder­söka ngns karaktärfråge­stunden gav dem möjlighet att känna president­kandidaterna på pulsen sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. puls; av lat. pul´sus ’slag; stöt’; jfr impuls, repulsion
2puls substantiv ~en ~er puls·en(signal som ut­gör) kort­varig variation med stegring och tillbaka­gång i elektrisk spänning, strålning e.d. Nollpulsgeneratorsända en serie pulsersedan 1940se 1puls