Svensk ordbok 2009, webbversion

punkt [puŋ´(k)t] substantiv ~en ~er punkt·en1(geometrisk) figur med visst läge men utan ut­sträckning i ngn riktning vanligen symboliserad av en liten prick komm.mat.rum.mittpunktpunkten C på sträckan ABsikta på en punkt på trädet○äv. om mindre (av­gränsat) geografiskt om­rådenå bergets högsta punkt○äv. bildligt, spec. i fråga om tidsförhållandentidpunkt○spec. äv. om viss fråga, visst av­snitt e.d.JFRcohyponymdel 3 anklagelsepunktjämförelsepunktprogrampunktpunkt nummer fyra på dag­ordningenpå den punkten hade hon feljag ska ta upp två punkter i NN:s kritikden springande punktendet som är av­görande​ arbets­tiderna var den springande punkten när facket förhandlade sätta fingret på en öm punkt/den ömma punktensefinger till punkt och prickain i minsta detalj​ de bedyrade att alla skydds­regler hade följts till punkt och pricka sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. punkter; av lat. pun´ctum ’styng; punkt; poäng’, till pung´ere ’(att) sticka’; jfr akupunktur, interpunktion, petits points, pointer, 1poäng, 2pynt 2skilje­tecken i form av en liten prick (.), som främst markerar slutet av en mening men äv. tjänar som förkortningsmarkör m.m. språkvet.sätta ut punkt och komma på de rätta ställenatre punkter kan markera en ute­lämnad fort­sättning av en sats○äv. om liknande tecken i not­skrift som markerar att en ton ska förlängas med hälften el. (med annan placering) spelas staccato○äv. bildligt i ut­tryck för av­slutningvi måste snart sätta punkt för diskussionennu pratar vi inte mer om den saken och där­med punkttala till punkttala färdigt​ av­bryt mig inte, låt mig tala till punkt! sedan 16403den minsta typografiska mått­enheten om drygt en tredje­dels millimeter bok.sedan 18814en hundra­dels procent ett mått anv. om ränte­förändringar el. förändringar på börsen el. av valutor Nollden långa räntan steg med 3 punktersedan åtm. 1987