Svensk ordbok 2009, webbversion
[puŋ´(k)t]
substantiv ~en ~er
punkt·en1(geometrisk) figur med visst läge men utan utsträckning i ngn riktning
vanligen symboliserad av en liten prick
komm.mat.rum.mittpunktpunkten C på sträckan ABsikta på en punkt på trädet○äv. om mindre (avgränsat) geografiskt områdenå bergets högsta punkt○äv. bildligt, spec. i fråga om tidsförhållandentidpunkt○spec. äv. om viss fråga, visst avsnitt e.d.JFRcohyponymdel 3
anklagelsepunktjämförelsepunktprogrampunktpunkt nummer fyra på dagordningenpå den punkten hade hon feljag ska ta upp två punkter i NN:s kritikden springande punktendet som är avgörande
arbetstiderna var den springande punkten när facket förhandlade
sätta fingret på en öm punkt/den ömma punktensefinger
till punkt och prickain i minsta detalj
de bedyrade att alla skyddsregler hade följts till punkt och pricka
sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. punkter; av lat. pun´ctum ’styng; punkt; poäng’, till pung´ere ’(att) sticka’; jfr akupunktur, interpunktion, petits points, pointer, 1poäng, 2pynt
2skiljetecken i form av en liten prick (.), som främst markerar slutet av en mening
men äv. tjänar som förkortningsmarkör m.m.
språkvet.sätta ut punkt och komma på de rätta ställenatre punkter kan markera en utelämnad fortsättning av en sats○äv. om liknande tecken i notskrift som markerar att en ton ska förlängas med hälften el. (med annan placering) spelas staccato○äv. bildligt i uttryck för avslutningvi måste snart sätta punkt för diskussionennu pratar vi inte mer om den saken och därmed punkttala till punkttala färdigt
avbryt mig inte, låt mig tala till punkt!
sedan 16403den minsta typografiska måttenheten
om drygt en tredjedels millimeter
bok.sedan 18814en hundradels procent
ett mått anv. om ränteförändringar el. förändringar på börsen el. av valutor
Nollden långa räntan steg med 3 punktersedan åtm. 1987