Svensk ordbok 2009, webbversion
put`sa
verb ~de ~t
puts·ar1göra ren och glansig
vanligen genom att gnida med duk (och ngt rengörings- el. polermedel)
hyg.JFRcohyponympolera
putsdukputsmedelputsa skorna○äv.jämna till
putsa granhäckenputsa håret i nackentuppen putsade fjädrarna○äv. bildligtuppsatsen behövde bara putsas lite inför tryckningen○spec. i sportjargongförbättra
putsa världsrekordetputsa (på) ngtsedan 1640av ty. putzen med samma betydelse, äldre butzen ’befria från klumpar’
2förse (vägg eller mur) med puts
byggn.tekn.SYN.synonymrappa 1
putsa ngtsedan 1771Subst.:vbid1-289912putsande,
vbid2-289912putsning;
1puts (till 1)