substantiv ~n äv. vard. pyndarn, plur. ~, best. plur. pyndarna
pynd·ar·en●en gammal typ av handvåg
i form av en hävstång med fast upphängningspunkt och skjutbar vikt
histor.instr.JFRcohyponymbesman
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. pyndare; av medeltidslat. pondera´rium med samma betydelse, till lat. pon´dus ’vikt’; jfr pondus