verb ~de ~t
pynt·ar●dekorera (inomhusmiljö eller person) med pynt
heminr.julpyntahon pyntade bordet med blommor och ljusde pyntade sig med smycken och granna dräktspännenpynta (ngn/ngt) (med ngt)sedan 1576 i bet. ’dekorera’jfr fornsv. pynta ’ställa i ordning’; av lågty. punten ’ordna’; urspr. besl. med 2pynt
Subst.:vbid1-290088pyntande,
vbid2-290088pyntning