verb räckte räckt, pres. räcker
räck·er1ibl. med partikel, särsk.ner, upp
ha tillräcklig utsträckning för att nå
viss punkt e.d.
NollJFRcohyponym1nå 1
kjolen räckte ner till knänahon räckte nästan upp till hans axelräcka (ngn) till ngtsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. räkkia ’räcka; sträcka (sig); nå’; gemens. germ. ord, besl. med rak, 1råka
2vara tillräcklig
om (viss mängd av) föremål, förbrukningsvaror e.d.
NollSYN.synonymförslå
lönen räckte inte till några utsvävningarfödelsedagspengarna räckte till ett par nya skorgarnet räckte till en västmaten räckte inte till alla gästernaförråden räckte inte långtnu får det räcka med godis○spec. i ett förstärkande uttryckde hade äpplen så att det räckte och blev över○äv. om abstrakta företeelserdet fick räcka att de gick upp klockan sju○äv.vara, pågå
under viss tid
vikariatet räckte i tre månaderräcka (till/för ngn/ngt/att+V), räcka (TID)sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)3ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.fram, upp, ut, över
sträcka (ut)
ngn kroppsdel
NollJFRcohyponym2sträcka 3
räcka ut tunganräcka upp handenräck mig din hand!○äv. med avs. på föremål som överlämnas med sådan rörelseJFRcohyponymge 1cohyponymlämna 3
hon räckte över påsenräck mig saltet!räcka (fram/upp/ut/över) ngt (till ngn)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)4smida ut (ämne eller stång av järn eller stål) till större längd
Nollräcka ngtsedan 1687Subst.:vbid1-302923räckande (till 3 + 4),
vbid2-302923räckning (till 4)
2räck`a
substantiv ~n räckor
räck·an●uppsättning av ngt i lång (ungefärlig) linje
NollJFRcohyponym1rad 1cohyponymföljd 2cohyponymradda
en hel räcka av kobbar och skär○äv. bildligt om sammanhängande följd av företeelser; ibl. med bibetydelse av alltför stor mängdordräckaen lång räcka av svordomaren räcka (ngra), en räcka (av ngra)sedan 1677bildat till 1räcka