Svensk ordbok 2009, webbversion

rädd adjektiv, neutr. undviks 1som känner rädsla vanligen för viss före­teelse, till­fälligt el. vanemässigt admin.psykol.JFRcohyponymförskräcktcohyponymängslig 1cohyponymfeg många gamla är rädda för att gå ut på kvällarnahon var ofta rädd natte­tidhan är rädd för spökenäv. försvagatsom känner o­lust eller mot­vilja in­för ngt han var rädd att bli på­dyvlad an­svaräv. i en sorts (ibl. ur­säktande) in­ledningar till mer el. mindre o­behagliga konstateranden e.d.jag är rädd att vi inte hinner i tidjag är rädd att jag inte kan god­känna digrädd (för ngn/ngt/att+V/SATS), rädd (att+V/SATS)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. rädder, urspr. particip av räþa ’skrämma’; jfr rädas 2som vårdar (ngt) väl admin.psykol.JFRcohyponymaktsamcohyponymvarsam hon var rädd om sina fin­kläderhan är rädd om sitt ryktespec. i fråga om den egna personenvar rädd om dig!rädd om ngn/ngtsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Rädd till­hör de adjektiv som har en lucka i sin böjning – det finns ingen t-form. I stället för *det lilla barnet var rätt kan man välja om­skrivningar som det lilla barnet kände rädsla eller det lilla barnet var ängsligt.   T-form är inte generellt förbjuden vid adjektiv eller adjektivliknande ord på -dd, jfr landet blev förrått. Att formen *rätt till rädd inte känns bra kan hänga samman med att den samman­faller med ett annat viktigt adjektivs grund­form (rätt som i rätt man). Beträffande adjektiv som har luckor i sin böjning, se även gravid.