Svensk ordbok 2009, webbversion

rädd`a verb ~de ~t rädd·ar●föra (ngn) i säkerhet undan fara med.JFRcohyponymundsättacohyponymhjälpa 1 hon räddade honom från att drunknade räddades ur det brinnande vraketde lyckades rädda sig undan förföljarna○spec. i ett fast ut­tryckrädde sig den som kan!○äv. med avs. på före­målbranden var förödande men de lyckades rädda de värde­fullaste konst­skatterna○äv. med avs. på viss situationåstad­komma ett gott resultat eller en god lösning av ngt dåligt (el. ngt som hotar att bli dåligt) bandet räddade en för övrigt medioker till­ställninghon gjorde sitt bästa för att rädda situationenhan har hittat vinet – kvällen är räddad!○spec. äv. i sport­sammanhangav­värja farlig situation genom att fånga eller stöta bort boll el. puck mål­vakten räddade två straffar och blev dagens hjälterädda ngn/ngt (från/ur/undan ngn/ngt)(komma som) en räddande ängelseängel rädda ansiktetseansikte rädda sitt eget skinnseskinn sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. rädda; av lågty. redden med samma betydelse; av o­visst urspr.; jfr redlös Subst.:vbid1-302959räddande, räddning