Svensk ordbok 2009, webbversion

rädd`håga substantiv ~n rädd|­håg·andet att vara rädd­hågad ngt högt.psykol.JFRcohyponymrädsla sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. räddhoghe, till rädd och fornsv. hoghi, variant av håg; jfr farhåga