Svensk ordbok 2009, webbversion
rädd`håga
substantiv ~n
rädd|håg·an●det att vara räddhågad
ngt högt.psykol.JFRcohyponymrädsla
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. räddhoghe, till rädd och fornsv. hoghi, variant av håg; jfr farhåga