Svensk ordbok 2009, webbversion

rädd`ning substantiv ~en ~ar rädd·ning·en1det att rädda ngn el. ngt af.JFRcohyponymundsättningcohyponym1hjälp 1 räddningsexpeditionräddningsmanskaphan kom till hennes räddning○äv. om mot­svarande organisationi sammansättn. fjällräddning(en)sjöräddning(en)○äv. utan direkt handlandedet att räddas ut­vandringen blev räddningen undan fattigdomendet blev hennes räddning att hon fick ett arbeteräddning (av ngn/ngt) (från/undan ngn/ngt)sedan 1612jfr fornsv. rädding ’räddning’ 2förhindrande av att ett (farligt) skott resulterar i mål i lagbollspel, t.ex. fot­boll sport.fantomräddningidioträddningen akrobatisk räddningmål­vakten gjorde en fantastisk räddningsedan 1924