Svensk ordbok 2009, webbversion

rädsla [räd`-el.rä`d-] substantiv ~n räd·slan●o­behaglig känsla som upp­kommer av att ngn eller ngt upp­levs som hotande psykol.JFRcohyponymskräckcohyponym1fasacohyponymfruktan 1cohyponymbävancohyponym1orocohyponymräddhågacohyponymängslan känna rädslahon darrade av rädslahan levde i ständig rädsla för sjukdomar○äv. med ton­vikt på ut­trycket för denna känslarädslan lyste ur ögonen på honomhon såg på dem med rädsla○äv. personifieraträdslan tog strup­grepp på henne○äv. försvagatstark oro för viss före­teelse rädslan att miss­lyckasde gick tyst av rädsla att bli upp­täcktarädsla (för ngn/ngt/att+V/SATS), rädsla (att+V/SATS)sedan 1457Tungulusfornsv. rädsla; till rädas