substantiv ~n rännor
ränn·an●långsmal naturlig fördjupning eller konstruerad kanalliknande anordning för avrinning av vatten
el. ev. annan vätska
sjö.JFRcohyponym1fåracohyponymkanal 1cohyponymdike
gödselrännahängrännaslaskrännavattnet hade gjort en två meter bred ränna i vägenunder det utskjutande taket samlade en ränna upp regnvattnet○äv. om spricka i is där fartyg kan passeraisrännaen ränna med öppet vatten○spec. äv. om trång farledfartyget måste hålla sig i rännan för att passera sundetsedan 1494Kumla kyrkas räkenskapsbokfornsv. ränna; trol. av lågty. renne med samma betydelse; besl. med rinna, 2ränna
2ränn`a
verb rände ränt, pres. ränner
ränn·er1ofta med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.omkring
springa (fram och tillbaka)
på ett nervöst sätt el. i onödan
NollSYN.synonymranta
folk rände kors och tvärs på redaktionen○äv. i fråga om annan onödig förflyttninghon ränner omkring på stan hela dagarnabarnen rände till kiosken minst tre gånger om dagen○spec.påfallande aktivt söka
efter pojkvän el. flickvän
han gör inget annat än ränner efter flickor○spec. äv.alltför ofta besöka
nöjeslokal e.d.
hon har börjat ränna på diskotekhan är ute och ränner som vanligtränna (omkring) (ngnstans), ränna (efter ngn/ngt)ränna i höjdensehöjd 1
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ränna ’rida hastigt; ränna; hälla’; gemens. germ., ord med grundbet. ’låta rinna; låta löpa’; besl. med rinna
2ibl. med partikel, särsk.in
med kraft trycka in
ngt spetsigt i ngt
Nollhan rände spjutet i sin fiendes rygg○äv.med kraft fara in
i ngt
bilen rände med full fart in i broräcketränna (in) (ngt) (i ngt)sedan 1430–50Flores och Blanzeflor3åka (utför)
i vissa sportsammanhang
sport.forsränningränna på skidorrännasedan 1612Subst.:vbid1-303272rännande