Svensk ordbok 2009, webbversion

ränn`il substantiv ~en ~ar ränn·il·enliten ström av vätska särsk. vatten NollJFRcohyponymbäck rännilar av smält­vattenen liten rännil av svett letade sig ner­för pannansedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn.)Latinskt-svenskt glossariumfornsv. rännil; till 2ränna i den äldre bet. ’rinna’