Svensk ordbok 2009, webbversion
ränn`il
substantiv ~en ~ar
ränn·il·en●liten ström av vätska
särsk. vatten
NollJFRcohyponymbäck
rännilar av smältvattenen liten rännil av svett letade sig nerför pannansedan senare hälften av 1400-talet (i sammansättn.)Latinskt-svenskt glossariumfornsv. rännil; till 2ränna i den äldre bet. ’rinna’