Svensk ordbok 2009, webbversion

rän`sel substantiv ~n ränslar ränsl·ar●mindre rygg­säck av äldre modell trafik.JFRcohyponymkont packa sin ränselsom huvud­kudde hade han sin ränselbära marskalkstaven i ränselnsemarskalkstav sedan 1671av ty. Ränzel med samma betydelse; av o­klart urspr.