Svensk ordbok 2009, webbversion

1rätt`a substantiv, ingen böjning i vissa ut­tryck riktigt till­stånd Nolllägga håret till rättaäv.riktigt läge hon satte sig till rätta i fåtöljenäv. abstrakttillrättaläggatill rättafinna sig (väl) till rättaan­passa sig till en ny situationhon har funnit sig väl till rätta i stor­staden och redan fått nya vänner hjälpa ngn till rättage ngn väg­ledning i en ny situationi­dag startar SM i häst­hoppning och på plats finns 150 funktionärer som bygger hinder, kokar kaffe och hjälper folk till rätta komma till rättaåter­finnaskatten var borta i två veckor innan den kom till rätta komma till rätta med ngtlösa (problemet med) ngtdet behövs kraft­tag för att komma till rätta med bostads­bristen i stor­städerna ställa allt till rättaordna ngt till det bästahan skämdes som en hund men bad om ur­säkt i ett försök att ställa allt till rätta tala ngn till rättafå ngn att in­se sitt miss­tagde försökte tala honom till rätta och få honom att erkänna vad han hade gjort visa ngn till rättavisa ngn rätt vägde gick vilse i Köpen­hamn, men en vänlig dam visade dem till rätta sedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. til rätta; efter lågty. to rechte med samma betydelse, till recht ’rätt’; jfr 3rätt
2rätt`a verb ~de ~t rätt·ar1förbättra genom att ändra felaktigheter i text pedag.SYN.synonymkorrigera JFRcohyponymjustera 1cohyponymanpassacohyponymavpassa rätta skrivningarrätta ett manuskriptäv. med avs. på (yttrande av) person, spec. i fråga om språk­felrätta mig om jag har felhan rättade all­tid folk som sade ”han till­hör en av de bästa”äv. med avs. på felaktigheträtta det som är felrätta ngn, rätta (till) ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. rätta ’ut­sträcka; rätta; döma; straffa’; gemens. germ. ord; bildn. till 1rätt 2ibl. med partikelnin ställa in i viss verkningsriktning rätta in siktet på geväreträtta (in) ngtsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga3göra rak Nollrätta ledeträtta ngtsedan 1541Subst.:vbid1-303471rättande, rättning; rättelse (till 1)