Svensk ordbok 2009, webbversion

rätt`else substantiv ~n ~r rätt·els·en1ändring av felaktig orda­lydelse till riktig i muntlig el. skriftlig fram­ställning pedag.JFRcohyponymkorrektion ett lös­blad med rättelser i slutet av boken○äv. med avs. på annan felaktighethon lät honom hållas och väntade med rättelser och förmaningaren rättelse (av/på/till ngt)sedan 1535jfr fornsv. rättilse ’förbättring; bestraffning’ 2(upp­rättelse genom) korrigering av myndighets­beslut e.d. samh.många som klagade över o­rättvisa parkerings­böter fick rättelse av kommunensedan 1847