substantiv ~t ~n
rätte|snör·et●(viss) företeelse som ger hjälp vid val av handlingsalternativ
särsk. om moralisk föreskrift
relig.JFRcohyponymvägledningcohyponymförebildcohyponymnorm
Guds ord var hans enda rättesnöre i livet(ngns) rättesnöre, ett rättesnöre (för ngn/ngt)sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. rättesnöre; urspr. om ett snöre som sträcktes för att markera en rät linje