Svensk ordbok 2009, webbversion
rättfärdighet
[rät`-, -fä´rd-äv.-fä`rd-]
substantiv ~en
rätt|färd·ig·het·en●det att vara rättfärdig
psykol.relig.ett liv i rättfärdighetuppfylla all rättfärdighetgöra allt vad som kan begärasurspr. bibl.sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. rätfärdhoghet