Svensk ordbok 2009, webbversion

rätt`vis adjektiv ~t rätt|­vis1som behandlar in­blandade parter (med mot­satta krav eller intressen) lika admin.komm.psykol.JFRcohyponymopartiskcohyponym1objektiv 1 hon försökte all­tid vara rättvis mot barnendet är inte rättvist att Olof all­tid får mer godis än Amanda○särsk. i förhållande till förut­sättningarnasom behandlar in­blandade parter lika i den ut­sträckning som rimligen kan krävas om person, handling el. före­teelse rättvisa betygen rättvis domfå en rättvis rätte­gångläraren var sträng men rättvis○spec. i fråga om ekonomisk lika­behandlingrättvis handeljordens resurser är inte rättvist fördelade (adv.)○äv. om resultatet av ngt förloppen rättvis seger○äv. om ngt som an­ses böra få före­träde vid en o­partisk bedömningderas sak är rättvis○äv. mer abstraktsom ger en o­partisk bedömning JFRcohyponymrättvisande reportaget ger en rättvis bild av läget i landeträttvis (mot ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. rätvis; till 3rätt och 1vis 2som visar rätt tid om ur ngt vard.admin.tid.hur mycket är en rättvis klocka?sedan 1904