Svensk ordbok 2009, webbversion

rätt`visa substantiv ~n rätt|­vis·an1(efter­strävat) till­stånd som inne­bär lika behandling av lika fall eller lika personer i fråga om (viktigare) resurser och möjligheter jur.pol.samh.rättvisekravrättvisa, frihet och brödskipa rättvisakämpa för rättvisa i sam­hälletom det finns någon rättvisa här i världen borde hon lyckas○äv.till­stånd där in­blandade parter behandlas lika absolut rättvisabarn kräver o­medelbar rättvisa○ibl. tänkt som personligt verkande krafti best. f. rättvisan måste ha sin gånghans o­brutna tro på rättvisans seger○äv. om det rättskipande systemetkomma i klammeri med rättvisanhan över­lämnades i rättvisans händerta rättvisan i egna händeri rättvisans namnsenamn 1 skipa rättvisa få till stånd ett rätt­vist beslut eller resultat​ artiklarna handlar om försöken att skipa rätt­visa och försoning efter krig eller konflikt sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. rätvisa 2i vissa ut­tryck (hög) värdering efter förtjänst komm.det är svårt att göra artisten full rättvisa○äv.möjlighet till värdering efter förtjänst an­rättningen gjorde full rättvisa åt hans kok­konsthan gör knappast författaren rättvisa i recensionen(göra) rättvisa (åt ngn/ngt)göra sig själv rättvisa visa sin verkliga förmåga​ på grund av skador hade hon svårt att göra sig själv rätt­visa i slutet av säsongen sedan 1782