adjektiv ~tt
1som inte tillagats
genom kokning, stekning etc.; om matvara
kokk.tekn.råbiffråa grönsakerrått kötten sallad med rå lök○i sammansättn. äv. (om naturtillgång e.d.)som inte bearbetats och förädlats
råmaterialråoljaråsidenråvarasedan ca 1385Klosterläsningfornsv. rar ’rå; fuktig’; gemens. germ. ord, besl. med lat. cru´or ’blod’; bet. ’brutal’ från ty.
2ytterst ohyfsad och brutal
om person el. handling
admin.psykol.ett rått överfallett rått skratthennes man var en rå drummel som söp och misshandlade henne○spec. om språk e.d. med mycket svordomar el. sexuella anspelningarJFRcohyponym2tuff 1cohyponymgrov 2
råa edersoldaternas råa skämt○äv. försvagatfrän, (små)brutal
stämningen var rå men hjärtligsedan 17493fuktigt kall
meteorol.JFRcohyponymråkall
den råa morgonluftensedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen2rå
substantiv ~n ~r
rår·na●rundhult som är anbringat horisontellt på mast och håller uppe ett fyrkantigt segel
vanligen ett av flera; mest på (äldre) större segelfartyg
sjö.JFRcohyponym1bom 2cohyponymgaffel 2
råriggadråsegelbegineråmärsråsjömännen var uppe i rårna för att bärga segelsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. ra ’stång; segelrå’; gemens. germ. ord; besl. med ragla
3rå
substantiv ~et el. ~n, plur. ~n el. ~r
rå·et1ett övernaturligt väsen i mänsklig skepnad
som enl. folktron påträffas i och råder över visst område i naturen
sag.yrk.bergsrågårdsråkvarnråskogsråsedan ca 1600sv. dial. rå, råd; bildn. till 1råda
2hona av rådjur
särsk. i fackspråkzool.○äv.vanligen i sammansättn.
rådjur
råbockrågetråkidsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. ra; grundbet. trol. ’fläckigt djur’
4rå
substantiv ~n el. ~et, plur. ~r
rår·na●markering med pålar, rös e.d. vid gräns mellan fastigheter eller ägor
åld.jordbr.JFRcohyponymrågång
rå och rörgränslinjeåld.
de bönder som bodde inom säteriets rå och rör befriades från alla skatter till kronan
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagensamma ord som 2rå, alltså ’stång som gränsmärke’
5rå se2råda