Svensk ordbok 2009, webbversion

1`da verb rådde rått, pres. råder råd·er1ge (ngn) för­slag om lämpligt tillvägagångs­sätt ofta i egenskap av vän komm.JFRcohyponymuppmanacohyponymtillråda de rådde henne att be läraren om ur­säkthon rådde honom att skaffa sig en ut­bildningråda ngn (att+V), råda ngn (till ngt/att+V)råda bot på ngtse1bot 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. raþa ’sörja för; bereda; råda över; ge råd; ut­tyda’; gemens. germ. ord med grundbet. ’över­väga’; jfr område, 3 2ofta i opers. konstruktion före­komma (som den mest betydelse­fulla om­ständigheten) i viss situation; ofta i förhållande till visst sätt att betrakta situationen i fråga NollJFRcohyponymförhärska full­komligt lugn råder nu i huvud­stadendet rådde en faktisk krigs­situation i landetefter klockan 11 råder tystnad på logementetäv.i vissa ut­tryck finnas det råder inget tvivel om att NN är den bästedet råder delade meningar om hennes kompetensrådasedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerSubst.:1råd (till 1)
2`da el. 55 verb rådde rått, pres. råder el. rår råd·erbestämma komm.hon måste få råda över de pengar hon själv har tjänat i­hopom jag får råda så väntar vi lite med renoveringenråda (över ngn/ngt)sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform raiþ (pret.); se 1råda Subst.:rådande Människan spår, men Gud rår.Efter ett medeltidslat. talesätt (1300-talet)