verb rådde rått, pres. råder
råd·er1ge (ngn) förslag om lämpligt tillvägagångssätt
ofta i egenskap av vän
komm.JFRcohyponymuppmanacohyponymtillråda
de rådde henne att be läraren om ursäkthon rådde honom att skaffa sig en utbildningråda ngn (att+V), råda ngn (till ngt/att+V)råda bot på ngtse1bot 2
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. raþa ’sörja för; bereda; råda över; ge råd; uttyda’; gemens. germ. ord med grundbet. ’överväga’; jfr område, 3rå
2ofta i opers. konstruktion
förekomma (som den mest betydelsefulla omständigheten)
i viss situation; ofta i förhållande till visst sätt att betrakta situationen i fråga
NollJFRcohyponymförhärska
fullkomligt lugn råder nu i huvudstadendet rådde en faktisk krigssituation i landetefter klockan 11 råder tystnad på logementet○äv.i vissa uttryck
finnas
det råder inget tvivel om att NN är den bästedet råder delade meningar om hennes kompetensrådasedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerSubst.:1råd (till 1)
2rå`da
el.
5rå5rå
verb rådde rått, pres. råder el. rår
råd·er●bestämma
komm.hon måste få råda över de pengar hon själv har tjänat ihopom jag får råda så väntar vi lite med renoveringenråda (över ngn/ngt)sedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform raiþ (pret.); se 1råda
Subst.:rådande
Människan spår, men Gud rår.Efter ett medeltidslat. talesätt (1300-talet)