Svensk ordbok 2009, webbversion
rå`gång
substantiv ~en ~ar
rå|gång·en●gräns mellan fastigheter
el. ägor, ibl. markerad med råmärken
jur.sedan 1492dombrev utfärdat av häradshövdingen i Dalarna Peder Jönsson Skrivare efter rågångssyn (Diplomatarium Dalekarlicum)fornsv. raganger; till 4rå och 1gång