Svensk ordbok 2009, webbversion

råg substantiv ~en råg·en●ett relativt härdigt sädes­slag med borstförsett ax främst anv. som bröd­säd bot.kokk.JFRcohyponymvetecohyponymhavrecohyponymkorn 2 rågbrödrågmjölrågåkerhöstrågvårrågpollinationen sker med vindens hjälp, ”rågen ryker”råg i ryggenmoralisk styrka​ vuxna måste ge ungdomar råg i ryggen att säga nej till droger sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. rogher; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; idiomet ha råg i ryggen (1943) med tanke på råg­brödet som källa till kraft och hälsa