substantiv,
ingen böjning
utstr.till råga på allt/eländetförutom allt detta som är dåligtså kommer ngt ännu värre
han är utbränd och sjukskriven och har till råga på allt blivit vräkt
sedan 1744se råge
2rå`ga
verb ~de ~t
råg·ar●vanligen perf. part.
fylla (behållare e.d.) med råge
kokk.utstr.en rågad tallrik grötmatskeden ska vara struken och inte rågadkartongen var rågad med lingonråga ngtmåttet är rågatsemått 1
sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. roka; jfr råge
Subst.:vbid1-302539rågande