substantiv ~n
råg·en●extra tillagd kvantitet som går utöver visst mått
av ngt finfördelat, mätt i ett mått som är öppet upptill
utstr.havretunnan var fylld med rågeett kaffemått med rågetvå stora ämbar till råge fyllda med räkor○äv. bildligt i uttryck för återbetalning, svarshandling (äv. straff) o.d.han fick igen och det med råge(med) råge, (till) rågesedan 1538sv. dial. råge, råga, råke; trol. besl. med sv. dial. ruga ’liten hög’; jfr rugge, 1ruva