substantiv ~en ~ar
råk·en●långsträckt spricka med öppet vatten i isbeläggning på sjö eller hav
bildad genom att isen dragits samman av stark kyla
meteorol.sedan 1640sv. dial. råk ’hårbena; hösträng; strömfåra’; trol. besl. med rak
2råk
substantiv ~et äv. ~en
råk·et●innanmäte i fisk
som rensats bort
åld.kokk.sedan 1450Skrå-Ordningarfornsv. rak; besl. med 1raka