Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~n, best. plur. ~na
rö·et●strå
av (blad)vass e.d.
ngt högt.bot.ett bräckligt röett rö för vindenen obeslutsam eller osjälvständig personurspr. bibl.
han vajade alltid som ett rö för vinden och försökte vara alla till lags
sedan 1400–1425Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. rö; biform till 1rör