Svensk ordbok 2009, webbversion

röj`a verb röjde röjt, pres. röjer röj·er1göra (hemlighet) känd ofta genom o­försiktigt beteende komm.JFRcohyponymavslöjacohyponymförråda 1cohyponymyppa röja en hemlighetröja sitt göm­ställehan vill inte röja sin identitet utan skriver under pseudonymhon var noga med att inte röja sitt enkla ur­sprung○äv. försvagatvittna om viss egenskap e.d. möbleringen röjde en förfinad smakröja ngn/ngt/SATSsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. röghia ’an­klaga; an­ge; röja’; gemens. germ. ord, ev. urspr. ’tala högt; skrika’ 2bereda ut­rymme för (ngt) genom att av­lägsna växtlighet och an­dra (natur)hinder särsk. med avs. på odlingsbar mark NollJFRcohyponym2svedja röja ny markröja väg genom vild­markenröja land○äv. med avs. på o­röjd mark e.d.av­lägsna o­önskade före­mål från röja min­fält○äv. i fråga om grovstädningvi måste röja på golvet innan dansen kan börja○äv. bildligthan röjde väg för reformer in­om äldre­omsorgenröja (på) ngtröja ngn ur vägenseväg 1 sedan 1000-talett.ex. runristad berghäll, Södertälje, Södermanlandrunform ruþia, fornsv. ryþia, rödhia, trol. till ryþer ’röjning i skogen’; gemens. germ. ord 3roa sig på ett våldsamt sätt vanligen i berusat till­stånd vard.Nollgänget var ute på stan och röjderöjasedan 1952se röja 2 Subst.:vbid1-304283röjande, röjning (till 2 + 3)