Svensk ordbok 2009, webbversion

rö`kning substantiv ~en rök·ning·en1det att röka tobak kokk.cigarettrökningrökning förbjudenrökning tillåtensam­bandet mellan rökning och lung­cancer○äv. ngt ut­vidgathaschrökningrökning (av ngt)passiv rökningicke-rökares in­andning av rök från rökare​ cirka 500 personer dör i för­tid i Sverige varje år på grund av passiv rökning sedan 19182det att röka mat­vara kokk.sillrökningköttet hängdes upp för rökningrökning (av ngt)sedan 1854