Svensk ordbok 2009, webbversion

rön substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rön·et●ny upp­täckt eller observation in­om visst om­råde; oftast resultatet av under­sökning el. experiment komm.vetenskapl.forskningsrönnya rön in­om barn­psykiatrin○äv. försvagaterfarenhet han gjorde flera egna rön när han var hemma och passade barnrön (om ngn/ngt/SATS)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. rön ’rön; försök; erfarenhet; bevis’; nord. ord, besl. med grek. er´euna ’under­sökning’ Sista Rönet.Smeknamn på en person i Lars Ahlins roman Natt i marknadstältet (1957), en f.d. fängelsekund som blivit gripen av den moderna vetenskapen och börjat ett nytt liv