Svensk ordbok 2009, webbversion

1rör substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rör·et1lång­smal cylindrisk an­ordning som är i­hålig och öppen i båda ändarna vanligen för transport av vätska el. gas JFRcohyponym1pipa 2cohyponymledning 2cohyponymtub 2 rörskarvavgasrörblåsrörkapillärrörstuprörsugrörvattenledningsrörlägga rörrensa rörendet var stopp i röretrören för avlopps­vattnet ligger ett par meter under mark­ytanäv. om (del av) växt av mot­svarande formbamburörsockerrörvassröräv. om liknande kroppsligt organluftrörtalrörurinröräv. om liknande an­ordning som är öppen bara i ena ändanprovröreustachiska röretöron­trumpetenraka rördirekt kontakt eller informationutan mellanled el. omvägar; ofta om uppriktighet e. d.vard.i kommunikationen mellan spelarna var det raka rör som gällde sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. rör, urspr. ’i­håligt vass­rör’; gemens. germ. ord; jfr , rördrom 2luft­tom glas­behållare med två eller flera elektroder som kan lik­rikta eller förstärka elektriska signaler eltekn.radiotekn.JFRcohyponymtransistor elektronrörradiorörröntgenrördet gick ett rör i tv:nsedan 19003vanligen i sammansättn. an­ordning för tändning av projektil som får spräng­laddningen att detonera under vissa förut­sättningar vapentekn.mil.anslagsrörtidrörsedan 17344vanligen i sammansättn. typ av skrid­sko med skenan in­fälld i en i­hålig cylinder sport.bandyrörishockeyrörsedan 1900
2rör substantiv, ingen böjning Nollrå och rörse4 sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. rör; trol. besl. med röse