Svensk ordbok 2009, webbversion

rö`relse substantiv ~n ~r rör·els·en1vanligen med prep.i ständig växling av position hos före­mål el. person Nolltåget satte sig i rörelselavinen kom i rörelsebilen befann sig i rörelse vid kollisionenräven gjorde en kring­gående rörelsehela staden var i rörelse på första maj○spec. fys.pendelrörelsevågrörelselik­formig rörelse○äv. bildligt om annan aktivitetJFRcohyponymrörelse 3 valrörelsesätta fantasin i rörelse(i) rörelsesedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. rörilse 2det att röra ngt särsk. kropps­del Nollsese2röra 2 rörelsemönsterhandrörelsehuvudrörelsesvepande rörelseryviga rörelserhon gjorde en häftig rörelse med handenminsta rörelse skulle få båten att kantraen rörelse (med ngt)liv och rörelseseliv 2 sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3större grupp personer som arbetar för ett gemensamt mål ofta mer el. mindre ideellt admin.samh.JFRcohyponymriktning 1 arbetarrörelsebefrielserörelsefolkrörelsekvinnorörelsenykterhetsrörelsesocial­demokraterna kallas i­bland ”rörelsen”en förbjuden höger­extrem rörelsesedan 17784(mindre) före­tag admin.ekon.JFRcohyponym1firma rörelseidkarerörelseunderskottkaférörelsefamiljen hankade sig fram på sin lilla rörelsehon driver en egen rörelsesedan 17475stark känsla av ömhet psykol.sinnesrörelsesjälsrörelsehans röst var hes av rörelsehon snyftade av rörelsesedan 1385KlosterläsningLyssna till rörelsen.Tage Erlanders råd till sin nyvalde efterträdare Olof Palme 1969