Svensk ordbok 2009, webbversion

1röst substantiv ~en ~er röst·en1(visst) sätt att an­vända det mänskliga organ som fram­bringar ljud vanligen för tal el. sång fys.komm.musikJFRcohyponym1stämma 1 röstorganröstresursröststyrkabasröstsångrösten vacker rösten svag rösten pipig rösten stark rösten grov röstsänka röstenhöja röstentala med hög rösthon svarade med o­vänlig röstförst blev hon hes och sen tappade hon röstenrösten darrade av upp­hetsning○ofta särsk. med tanke på sång­rösten (som konstnärligt uttrycks­medel)sopranens underbart vackra rösthan sjunger gärna trots att han inte har någon röst○äv. med ton­vikt på ljudet som fram­bringasbarnröstkvinnoröstmansröststentorsrösten spök­lik rösten kvävd rösthennes röst dog bort○äv. om person som är känd genom sin röstvanligen i sammansättn. radioröst○äv. bildligt, spec. om tanke, sam­vete e.d.lyssna till sin inre röst○spec. äv. med om åsikts­yttring e.d.allt fler röster höjdes för en alkoholransoneringen ropandes röst i öknen en som ensam och förgäves talar om eller varnar för ngthusbondens röstan­visningar av auktoritetel. överordnad e. d.​ tv-kanalen är på­fallande en­sidig i sin nyhets­rapportering vilket väcker miss­tankar om hus­bondens röst höra rösterha rösthallucinationer​ han hörde röster, kände sig förföljd och talade o­sammanhängande sprucken röströst med o­jämn klangofta p.g.a. sinnesrörelse​ hon sjunger fort­farande gärna om än med en allt­mer sprucken röst; det blev en flicka, ut­brast han med sprucken röst sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. röst; besl. med isl. raus ’prat; skryt’; av ljud­härmande urspr. 2möjlighet för (viss) person eller part att välja att stödja ngt alternativ vid ett val vilken mot­svarar den enhet som an­vänds för att mäta val­resultat samh.JFRcohyponymvotumcohyponym1val 2 rösträttlägga sin röstav­ge sin rösten man, en rösten A-aktie ger tio röster på bolags­stämman○äv. om resultat av så­dant en­skilt väljanderösträkningjaröstnejröstutslagsrösten blank rösträkna rösterlägga ner sin röstav­stå från att rösta​ hon lade ner sin röst efter­som hon inte trodde på majoritetens för­slag sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagen
2röst substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en röst·et●ut­byggnad från sidan på segel­fartyg som ger spridning åt vanten och vanligen äv. ut­gör fäste för dem mest histor.sjö.JFRcohyponymröstjärn sedan 1691av lågty. rüst, nederl. rust med samma betydelse, urspr. ’vilo­plats’; besl. med rast I röstet står en svensk sjöman som jag nu återser Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.Evert Taube, Möte i monsunen (i Ultramarin, 1936)
3röst seröste