substantiv ~en ~er
rabul·ist·en●anhängare av rabulism
ibl. nedsätt.pol.yrk.JFRcohyponym2radikal 1cohyponym2revolutionär
som ung var han något av rabulist och provokatörsedan 1838 i sin nutida bet.; ca 1625 i bet. ’lagvrängande jurist’av ty. Rabulist ’lagvrängare’; till lat. rab´ula ’skrikhals; skrävlare’