Svensk ordbok 2009, webbversion

1rad substantiv ~en ~er rad·en1upp­sättning (av ngt) i mer eller mindre rak linje ofta med ton­vikt på den upp­komna ordnings­följden rum.tid.JFRcohyponym2räckacohyponymföljd 2cohyponymserie 1 bänkradfönsterradknappradpelarradryggradtandradsnör­räta raderänd­lösa raderen rad av husgå först i radenbarnen satt på rad i soffanskorna var upp­ställda i prydliga raderrad efter rad med gods­vagnar på ban­gårdenen kvinna i raden fram­för reste sig upp○spec.läktare på teater e.d. JFRcohyponymparkett 2 första radenen över­bliven biljett till fjärde radens sida, an­dra bänken rad (av/med ngra)i radi o­bruten följdrumsligt el. tidsligt​ hon vann för fjärde året i rad sedan ca 1430Själens tröstfornsv. radh; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; jfr ryggrad 2förhållandevis stor mängd av ngt utstr.problemen berodde på en rad miss­uppfattningaren hel rad experter var in­blandaderader av före­tag sponsrade evenemangetböcker i långa raderhon är bara en i raden av alla sökandeen rad (ngra), en rad (av ngra)sedan 16643våg­rät följd av skrivna eller tryckta bok­stäver mellan två marginaler vanligen på papper och som del av längre text; äv. om plats för (planerad) så­dan följd bok.JFRcohyponym1rad 1 radavståndradbreddradslutversradbörja (på) ny radcitatet står tre rader från slutet○äv. ngt ut­vidgatnotradtipsrad○äv. mer el. mindre bildligtvi måste skriva några rader till mammaen författare som inte har skrivit en rad på tio årläsa mellan radernaförstå ngt o­utsagt eller bara an­tytt​ det verkar som om han inte kommer till­baka i höst, i alla fall när man läser mellan raderna sedan 1324runristad gravhäll, Sanda, Gotland (Sveriges runinskrifter)runform raþu (dat.)
2rad substantiv, plur. ~, n-genus ●en (äldre) mått­enhet för absorberad strålnings­dos mot­svarande 1/100 gray fys.; åld.fys.mått.JFRcohyponymgraycohyponym2rem sedan 1963av eng. rad, förk. av radiation ’strålning’; jfr radiator