Svensk ordbok 2009, webbversion

ra´dio substantiv ~n, plur. ibl. ~r 1(tekniskt system för) ut­sändning av program för information, under­hållning m.m. med hjälp av radio­vågor från sändare till ett stort an­tal mot­tagare (i hem o.d.) m-med.radiotekn.radiolyssnareradiomottagareradioprogramradioreporterradiostudiolokalradionärradiolyssna på radiotala i radiopress, radio och tvhon är känd från radion○äv. om mot­svarande organisation el. lokalerhon är an­ställd på radion○äv.apparat för mot­tagning av radio­program bilradiokassettradiosätta på radionstänga av radionmusiken skvalade ur radionsedan 1917kort­form av radio­apparat, radio­telegrafi m.fl.; till lat. rad´ius ’stråle’; jfr radie, radium 2vanligen i sammansättn. signalöverföring med hjälp av radio­vågor ofta för tvåvägs­kommunikation radiotekn.radioamatörradiotelefonradiotrafikkommunikationsradioren­skötarna kontaktades per radio○äv. om mot­svarande apparat○äv. om så­dan signalöverföring för styrning av en process e.d.radiobilradiofyrradiostyrdsedan ca 1910En överföring från Radio Mosebacke.Underhållningsprogram i form av en ”radioutsändning” från det fiktiva ”kungariket” Mosebacke, vanl. med aktuella händelser i Sverige i en skrattspegel (start på 1960-talet, med bl.a. Hasse Alfredson och Tage Danielsson)