Svensk ordbok 2009, webbversion

ra`diobil substantiv ~en ~ar radio|­bil·en1polis­bil med kommunikations­radio ngt åld.samh.trafik.sedan 19242elektriskt driven bil som man kör runt på en bana med på nöjes­fält e.d. spel.barnen försökte hela tiden krocka när de åkte radiobilsedan 1929