Svensk ordbok 2009, webbversion
rang
`
lig
adjektiv
~t
rangl·ig
●
som inte sitter väl ihop och därför är ostadig
särsk. om möbel
Noll
JFR
cohyponym
skraltig
en ranglig stol
ett rangligt bord
○
äv. om person
lång och skranglig
en ranglig tonåring
sedan ca 1750