Svensk ordbok 2009, webbversion

rang`ordning substantiv ~en ~ar rang|­ordn·ing·enplacering i tur­ordning efter skicklighet eller ställning i sam­hället samh.sociol.de blev serverade i rangordningrangordningen mellan de sökandede bästa var NN, ON och PN, nämnda utan in­bördes rangordningrangordningen (mellan ngra)sedan 1699