Svensk ordbok 2009, webbversion
rang`ordning
substantiv ~en ~ar
rang|ordn·ing·en●placering i turordning efter skicklighet eller ställning i samhället
samh.sociol.de blev serverade i rangordningrangordningen mellan de sökandede bästa var NN, ON och PN, nämnda utan inbördes rangordningrangordningen (mellan ngra)sedan 1699