Svensk ordbok 2009, webbversion

rank adjektiv ~t 1o­stadig särsk. om båt; ofta på grund av för liten bredd sjö.JFRcohyponymranglig en rank ekakanoten var ranksedan 1544gemens. germ. ord med grundbet. ’rakt upp­stående’ 2(lång och) rak och vanligen smal; om person Nollhon var hög­växt och ranksedan 1812