verb ~de ~t
rank·ar●värdera i förhållande till andra efter skicklighet
särsk. i sportsammanhang
spel.sport.JFRcohyponymrangordna
topprankadrankas högthan rankades som världens främste skidåkarehon är rankad etta på den senaste listanranka ngn/ngt (som ngn/ngt)sedan 1949av eng. rank med samma betydelse, till rank ’rad; linje’; jfr rang
Subst.:vbid1-293070rankande,
rankning
2rank`a
substantiv ~n rankor
rank·an●slingrande, långsträckt växtskott ovan jord
bot.konstvet.JFRcohyponym1reva 1cohyponymutlöpare 2
blomrankavinranka○ofta om motsvarande konstnärliga avbildningrankornamenten kakelugnsnisch med målade blå rankorsedan 1603av lågty. ranke, ty. Ranke med samma betydelse; besl. med rank
3rank`a
substantiv,
ingen böjning
Nollrida rankasitta och gunga, grensle över ngns knäom småbarn
barnbarnen älskade att rida ranka på farmor
sedan 1794till sv. dial. ranka ’röra sig hit och dit’; besl. med rank