Svensk ordbok 2009, webbversion

rann`sakan substantiv, best. f. ~, n-genus; som plur. kan användas rannsakningar rann|­sak·an●det att rann­saka jur.komm.romanen kan ses som en själv­biografisk rannsakan○spec. om dom­stols under­sökning och förhör i brott­målåld. i fackmässiga samman­hanganarkisterna kastades i fängelse utan rannsakan och domrannsakan (av ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ransakan