Svensk ordbok 2009, webbversion

rase´ra verb ~de ~t ras·er·arfå (ngt) att rasa Nollflera byggnader raserades vid jord­skalvetäv. i fråga om mer passiv in­verkan under längre tidvanligen perf. part. få att falla sönder den halvt raserade gamla bronäv. bildligtav­slöjandena om stalinismens förbrytelser raserade många kommunisters världs­bildrasera ngtsedan 1616av ty. rasieren ’rasera; raka’; till lat. ra´dere ’skrapa’; jfr radera Subst.:vbid1-293323raserande, vbid2-293323rasering