verb ~de ~t
rassl·ar●frambringa (eller framkalla) rasselljud
NollJFRcohyponym1skramla 1cohyponym2skallra
ett rasslande skelettrasslande spelautomater○ibl. äv.prassla
torra löv rasslade i vinden○ibl. med mindre tonvikt på ljudet (äv. bildligt)med partikel, särsk.in
tiotals miljoner rasslade in i statskassanrassla (med ngt), rassla (in)sedan 1640av ty. rasseln med samma betydelse; ljudhärmande
Subst.:vbid1-293451rasslande;
rassel