Svensk ordbok 2009, webbversion

rast substantiv ~en ~er rast·en●(kortare) uppe­håll under arbets­pass i skolan, arbets­livet m.m. mil.pedag.JFRcohyponympaus fikarastfrukostrastlunchrastmiddagsrastta rasttio minuters rastklockan ringde och rasten var slut○spec. under resarastplatsrastställe(på/under) rastenutan rast och/eller routan (möjlighet till) vila​ de arbetade utan rast och ro med att röja upp efter stormen sedan 1644jfr fornsv. rast ’vägmått, ca en halv mil’; i bet. ’vila’ av ty. Rast med samma betydelse Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.Karin Boye, I rörelse (i Härdarna, 1927)