Svensk ordbok 2009, webbversion

ratifice´ra verb ~de ~t rati·fic·er·argöra (preliminär internationell överens­kommelse) giltig samh.JFRcohyponymparaferacohyponymstadfästa 1cohyponymbekräfta 2 den amerikanska kongressen vägrade att ratificera Versaillesfördragetratificera ngtsedan 1538av medeltidslat. ratifica´re ’slut­giltigt fast­ställa’ Subst.:vbid1-293518ratificerande, vbid2-293518ratificering; vbid3-293518ratifikation