Svensk ordbok 2009, webbversion

rationell [rat∫onel´] adjektiv ~t rat·ion·ell1effektiv ibl. tack vare rationalisering af.rationell stor­driftjord­bruket är rationellt organiserat (adv.)sedan 1816av fra. rationnel; av lat. rationa´lis med samma betydelse, till rat´io ’beräkning; efter­tanke; förnuft’; nära besl. med ranson, ration 2grundad på förnuftet admin.psykol.en rationell förklaringsedan 18113som kan ut­tryckas som bråk mellan hela tal om den enklaste typen av tal näst hel­tal (och inne­fattande dem) admin.mat.MOTSATSantonymirrationell 2 JFRcohyponymreell 1 rationella talhela tal och bråk är rationella, men inte t.ex. roten ur 2 (√2)sedan 1745