Svensk ordbok 2009, webbversion

reagera [-ge´-] verb ~de ~t re·ag·er·ar1(snabbt) förändra sig eller ut­föra rörelse eller handling som svar på retning e.d. komm.pupillerna reagerar för ljushan reagerade inte på till­talmål­vakten hann inte reagera på det hårda skottet○äv. i fråga om själslig förändring, som ofta ut­trycks i ordreagera spontantreagera positivtman vet aldrig hur hon reagerar○äv. betr. mer över­tänkt (ofta avstånds­tagande) reaktion, följd av handlingmyndigheterna måste reagera mot ras­hetsarnas propagandahon kände att några måste reagera mot kapp­rustningenläsarna har reagerat positivt på tidningens nya layoutreagera (mot/på ngt/att+V/SATS)sedan 1842till lat. re- ’till­baka, åter’ och ag´ere ’driva; sätta i rörelse’; jfr agera 2under­gå kemisk reaktion ofta på spektakulärt sätt kem.natrium reagerar våldsamt med vattenreagera med ngtsedan 1770Subst.:vbid1-293668reagerande; reagens (till 2), reaktion Prefixet re- (’åter’) an­vänds i huvud­sak till­sammans med verb av främmande ur­sprung och ofta lärd karaktär, dess­utom gärna fler­staviga: reaktivera, rekonstruera, restrukturera. Man kan knappast tänka sig verb som *reöppna och *rebygga. Jämför stilruta för blommogram.